Text

Shorty 
Välkomna till den här diskussionen. Disposition, A,C. Längd max 45 min. inklusive frågor. Det kommer finnas tillfälle att ställa frågor efteråt.
OK ska vi börja här:
M: Kan du berätta lite om din sammansättning och upplevelse av världen så som du känner den?
L: Min upplevelse av världen är sporadisk. Till att börja med är min existens och sammansättning samma sak, jag består av min sammansättning. Min kropp är en massa, den har utsträckning. Allt beror på sammansättningen.
M: Hur tänker du på din kropp i förhållande tid?
L: Det finns något som heter tid men det existerar inte för mig. Jag är evig så vitt jag vet. Evigheten hör ihop med massans sammansättning. Det finns andra massor, andra sammansättningar som ger mig minnesluckor då vi lånar oss till varandra. Så avtecknar sig varaktigheten i förhållande till evigheten.
M: Har du några preferenser som sammansättning?
L: Nae. Jag känner av massa, sammansättningar, vibrationer och krockar. En del av mig kan amputeras och jag saknar den aldrig.
Jag har en känsla av att det som finns på utsidan behöver mig. Behovet gör att jag finns som en enhet men å andra sidan kan jag också uppgå i evigheten. (beroende på sammansättningen).
M: Menar du att du alltid är densamma? Evig fastän att du förändras? Hur tänker du på utsida respektive utsida? Jag undrar också om du gör en distinktion mellan liv och död?
L: Det där blev ju väldigt många frågor på samma gång. Vi får dela upp dela upp det lite, men lösning och upplösning är mitt tillstånd.
Tempot i min självreflektion beror på min massa och sammansättning, tillstånd av lösning och upplösning. Min självreflektion sträcker sig till massans kant. Det omkringliggande upptas av andra kroppar.
M: Du verkar känna väldigt många.
L:  Till och från, det är ju när jag fogas till andra som jag kan använda den massan till flera sammansättningar.
M: Vilka andra?
L: Andra liknande lösningar. Annars studsar vi bara mot varann. Och det är också för sig också en påverkan men ingen sammanblandning. Du får berätta lite också. Tänker du att vi hänger ihop? Va har vi för band till varandra?
M: Jag är också en sammansättning.
L: Hur då? Berätta.
M: Ja, alltså.. Vad vill du veta?
L: Till exempel om det är det på utsidan av dej som håller ihop dej eller om det är tvärtom?
M; Just det. dels finns ju huden som en konkret gräns för vart kroppen börjar och slutar. Sen går det ju också att koppla ihop sej med andra saker och ting via tanken. Tanken är ju också en del av kroppen och man tänker på det då kan man ju koppla ihop sej med oändligt mycket och därigenom förändra kroppens sammansättning. (2, Själens ide).
L: Ok.. Min och din massa består nästan av samma substanser. Men uppenbarligen hanteras dom helt olika. Är du en sammansatt kropp som kan fundera utan en del av dej? Så som det är för mej.
M: Det går ju att ta bort delar av kroppen. Min kropp är ORGANiserad på ett sätt som gör att jag inte kan framhärda utan vissa delar. Jag slutar finnas som människa när jag dör. Olika kroppsdelar har olika värdeladdning för människor och det finns en stark trend som talar om hur en kropp ska se ut.Det finns många som jobbar för att ta bort delar av sin kropp, vissa människor känner sig helare genom att ta bort delar av sig själv. Jag vet inte hur man ska förklara det. Helhet har inte med omfattning att göra.
L: Betyder det olika mycket för en människa om den är levande eller död?
M: Jag skulle inte kunna kommentera det om jag inte vore vid liv.
L: Jaha
paus
L:Kan du beräkna hur mycket materia som behöver bytas ut för att vi ska bestå av samma sammansättning?
M; Det beror på hur man betraktar en sammansättning. Jag tror vi kan vara samma men ändå olika på samma sätt som vi kan vara olika men ändå samma.
L: Det finns mer än en av ett.
-paus-
L: Du kan för lite och jag vet för lite är det så?
M: Mmm,  jag känner mig avundsjuk på din uthållighet, och att du känner evigheten.
L: Har du makt över din materia då?
M: Ja det tycker jag, fastän min makt över den materia jag utgörs av är begränsad till varaktigheten. Jag kan tänka mig evighet och i någon utsträckning handla i enighet med den men min makt att förbli i mitt vara är begränsad på ett sätt som gör att jag aldrig kommer att kunna erfara evigheten som sammansättning annat än i tänkandet.
L: ok
M: Vi tar det här igen, är du en kropp eller flera?
L: Jag är en kropp till min utsträckning, en sammansatt av flera delar. Jag är en lösning. ibland tillfogas delar till min kropp ibland faller delar ifrån
M: Har du någon favorit sammansättning?
L: Jag förstår inte.
M: OK om jag frågar så här då, har du någon gång varit sammansatt på ett vis som gjort dig förmögen att göra grejer?
L: Jag var en del av havet en gång, det var stort.
M: Hur minns du det? Hur minns du det?
L: Som ett spår, som en hinna. som ett lager som ett fragment som en form som en frånvaro som en fras som en . Det kan inte vara vad som hellst men det kan vara en hel massa saker. Som utgör det som du kallar för minne.
M: Finns det tillstånd du minns att du befunnit dig i som förändrat din erfarenhet av dig själv som lösning?
L: Jag känner bara av förändring, jag tror att man kan säga att det är så mitt tänkande ser ut, min rörelse, som förändring. När det gäller att minnas så är det svårt. Men till exempel är vissa av mineralerna i mig är samma som dom som finns i geologiska skikt som framhärdat i fast form i mer än 35 miljoner år.
M: Vissa delar av dej är så gamla?
L: …och det kräver ju ett slags tålamod 
-paus-
L: hur det kommer det sig att ditt liv insisterar på uttrycka sig genom något annat än funktioner av sammanblandning?
M: Ja, jag antar att det har med vilja att göra.
L: Hur då vilja?
M: Ja, som en längtan att lösas eller sammansmälta med något man inte tidigare varit en del av, till exempel.
L: det känner jag verkligen igen.
krångligt
horisont delar in någonting
en skillnad kan suddas ut i kanterna
förklara
nästa v.
tankspridd… 
Det där gick ju bra
några frågor på det?

 

Dialog med Marcus Doverud på Festival:Display
2013
——————————————————————————————————————————————

 

Tonartshöjning

I ordning
In order of appearance:

I ordningen som dom dyker upp,
Ocean Cleanup
nämligen är ett androgrynt hav med ögon som växlar i grönt och blått
Ocean Cleanup
Plastic Waste
Plastic Waste är
Nämligen en hög med plast som blir en egen ö som kräver en egen teknologi
och som skriver poesi om minnen som den ju innefattar, odelbar och mänsklig
det engelska ordet flawed

the giant floating dam
Är framförhållningens moder, hon som födde den
the revolutionary new dam
Är klustret vi sammansluter, våra mejltrådar och sociala mediekonton
vi gör kedjepost i havet
turas om att stå vakt, ta rygg, hålla span
eftersom det är våra vågor
vi har testat att gå skallgång på havets botten

det är kristallklart där, vi ser så långt

North Sea
är nämligen North Wests framtida syster
och Dutch Lakes är en tv-stjärna hon är ju en bortglömd medhavd present,
vissen bambu med lukt från Muji, omodern i samtiden
som blir rädd för det medhavt bortglömda

Dutch Lakes
Lakes framhärdar i skuggorna framför sitt stora hus
tänk på alla stim pengar hon inte får från modern teknologi, till exempel

alla vines

you are not the father of this child

 

2016

 

——————————————————————————————————————————————-

 

Mattan (skulptur)
Matta, bruka, borsta, bruka borsta mattan. Hålla upp sakerna.
Det är kategorier fast det ordet är oanvändbart, används på alltings kategori.
Flera ord: process, empati, fördelning. Det är 2014, det är mattor under allas fötter. Empati inför mattan leder till sentimentalt värde, är tejpen eller klistret.
Mattan är till för att stoppa grejer med. Det är ett dörrstopp, och skohållare att köpa på ikea, som om vi har såna hallar där såna får plats. Ingen jag känner har en hall, max tre har fungerande hallar i vilka jag skulle kunna placera min skulptur ”i deras galleri”, fördelning, precist.
Det får plats grejer mellan fem remsor på mattan, det är en värdeförskjutning och backgammon/kalaha, flytta på gula kulor-tema. Det bästa med kalaha var att skopa upp kulorna. I den här meningen är var det betonade ordet.
Den här mattan är en purjolök.
Mattan andas i lager.
Eventuellt är mattan horisonten, eller fältet, det omvänt psykologiska, valårskulptur. Skulpturer är saker som är nästan som vanligt. I första hand en hållare, i andra hand ett material. Valårsskulpturen som är en matta den är gjord 2014. Ingenting blir gammalt i en matta, det alternativa förfarandet, förvaringssättet är oprövat och det luktar tuggummi. Det är en matta för hemmet, för hallar, för empatiska människor.
Efter allt detta, vilken matta är sann. Matthållaren bestämmer tonen, det blir slapstick utan den. Mattan isolerar rörelsen till en film på mattan, vad som än sker blir en koreografi i dammutveckling. Matthållaren är episk, osjälvisk. Det är knappast en möbel, knappast en parantes.
Den här texten skrivs med intentionen att vara personlig. I den här meningen är jag det betonade ordet.
Sträcka sig, mattans ursprungsbeteckning, bågna men sträcka sig.
Matta – evighet
Matta – sträck
Matta – bro
Tänk dej mattans skylt, evighetssträckbro.

 

Bord (skulptur) långa rader med bord som täcker världen i en drömtaktik
Så är sanningen nu infattad
Fattas världen
”Så är världen nu inrättad
Sanningen fattas
De förhandlande parterna
Täcker en drömmande marknad
Med drömmar
Med lyxtaktik/
/tiden får inte gå till spillo
Därför är det viktigt med bord
En lång rad statiska bord
På en lång rad strategiska ställen
(fantastiska genremålningar/
vid foten av ett berg i ett träsk på en strand
på gator i skogar överallt där det finns plats
för ett bord står det ett bord där alla
möjliga parter kan traktera med varandra)
målet är faktiskt att mätta världen med bord”
Inger skriver om bord, texten följer med in i tanken, hon har förstått mycket om bord och andra saker. Att traktera vid bord, långa rader med bord som täcker världen i en drömtaktik, en lyxtaktik. Hon beskriver marknadsekonomiska krafter via bord. Det är en läsning.
Annekterar texten, befordrar den
I världen finns vissa bord,
på platser
Så är bordet infattat i en ordning, och innefattar i sig själv: en linjal, ett banana skids paket, ett A4 med ett diagram över den hermeneutiska spiralen. Bordet är en dator, ett gränssnitt; är utformningen av en viss förbindelse mellan olika objekt.
Mjuk dator mjuk vara leder sakerna mellan varandra, ebb och flod programmet i ettan och nollan. Det är saker i floden med vattenytan som förbindande länk; ett gränssnittsflöde. Användarvänlig flod, potatismosobjekt, med ärtor som synliga punkter. Om vi läser.
Drömtaktikspartiklarna sprinklas ut över horisonten, bordets kant. Borden kantas, ställs sida vid sida, visar upp sina budskap. Det finns äldre och det finns yngre bord, bord av frigolit, masonit. Ett bord var en dikt, en gränssnittsdikt. En böjd plastskiva, en text skriven med marker: Gränssnittsdikt. Tunna träben, nästan som blompinnar.

 

Plasmabordet
 
Alltså
utformningen av en viss förbindelse mellan olika vardagliga objekt, plastlinjen. I vissa fall synlig andra fall osynlig förbindelse. E-postsfrekvens. Gipsförbindelsen, frigolittjänsten, enable spackel för intim antivirusskydd. Mellan allt fanns inte tomhet, utan fler www. Det fanns ett gränssnitt mellan oss. – Ja trodde ja älskade, men det fanns ett helt gränssnitt mellan oss. – Ja kände mej så nära tack vare gränssnittet. Det fanns ett helt hav där, den användarvänliga floden.
Den mjuka varan ledsnade, var mjuk i omlopp, i torrents, i affären, i mp4or.
Om den mjuka varan skulle vara ett bord, skulle den vara en plasma tv. Mjukvaran i floden
Ett snett bord, mjukt varmt plexi med ojämn färgpåläggning. Plasmabordet.
En fil i nedladdning.
Plasmabordet förhöll sig till evigheten, så som evigheten sträckte ut sig inför det. Plasman var inte flytande, inte frusen. Den var ny. Bordet kunde förstås som en framkastning mot kanter, små vibrationer till följd av mellanrummet mellan bordet och kanten, mot vilken den kastade sig.
Sannolikt sträckte sig bordet endast till att bli en anslagstavla, ståendes lutad över mattan. Tavlan och bordskivan uppnådde samma funktioner och kunde tillåtas sitt ambivalenta varande. Lata bord blir anslagstavlor.
Några ord på engelska
  • idle
  • indolence
  • ambivalent
Anne Carson:
NÄR MAN STRYKER SIN HAND ÖVER DET FÖR ATT BERÄKNA DESS OMFÅNG TROR MAN FÖRST ATT DET ÄR STEN SEDAN BLÄCK ELLER SVART VATTEN DÄR HANDEN SJUNKER NER SEDAN EN SKÅL FRÅN NÅGON ANNANSTANS UR VILKEN INGEN HAND KOMMER UPP IGEN
 

 

En anslagstavla
 
Bredbent förkunnande sina avstånd satt lapparna fästa i tyget, i plasten, med tejpen och nålarna. Det lata bordets metod att vara vertikal i synfältet, att lappa över sig, att bli fäst vid och fästas vid jiujitsu klubbar, önskas damcykel, waldorfskolans loppmarknad i ett kör.
Vi antar i det här fallet (i det fysiska fallet som hör till den här texten) att anslagstavlan skulle ombedjas säga något om ett par hårsnoddar inköpta i Portugal. I sig själva var tofsarna för mycket och för lite, tavlan inbjöd till en frisering och ett anslag. En variering på varianter, en färgskala, tofsar fästa i håret och i anslaget. Att vara lat och att inte vara lat är bara två grejer, två möjliga skulpturer till exempel.
En genomsnittligs anslagstavlas överlappningsmetod blir till ett collage på ett papper. Lapparnas mångfald byts ut till en viss mängd frisyrer, som behövde säga något om ett par olikfärgade tofsar från Portugal. Det kan kallas en kärleksförklaring, men de är också tofsar.
Mattans utsträckning (evighetssträckbro) och anslagets inneslutning är påminnelser om varandra. Anslaget skärmen och mattan tangentbordet. Att skapa en tillåtande skulptur kan vara att göra plats för en anslagstavla på en matta.
I min familj finns det möbelhandlare och jag vill veta vad dom säger om det här. I ett middagsscenario sitter vi runt det runda bordet som står på lagret i deras affär, som ju är ett arvegods och inte till salu. Det är ett runt bord som väntar på mig. I och med att vi har en diskussion runt det kan det sägas likna ett anslagsbord. Man lägger inte fram sitt papper utan sitt ord och så bildas högar med olika formuleringar, som bordet är med och bär. Öyvind Fahlström hittade på att bokstäver + ord = bord. Det passar det här bordets formulering, ett runt ord med ett b framför som vikarierar för en anslagstavla för att den är bättre lämpad för sittande människors interaktion. Maten och det överlappande får plats.

 

Platshållare:
Verken finns alltså på annan plats
verken handlar om gränssnitt, om sammansättningen av objekt,
                                                                                                                     utformningen av en förbindelse
förbindelsen sker via telefon
numret finns på ett papper där telefonnumret står
där skulpturen står immateriellt stående
skulpturerna är placerade på annan plats. omplacerade efter förmåga.
på pappret står information om skulpturen samt en liten bild.
förbindelsen är bruten mellan objekt fast närvarande i och med mattan. när man ringer upp objektet så sätts förbindelsen igång igen,
det är morse språk och så vidare.
så i rummet står en matta ligger en matta.
på mattan står till exempel fyra stycken mdfpodier.
på träpodierna ligger till exempel 4 stycken laminerade texter och bilder. en på vardera träpodie.
ett podie handlar om mattan (skulpturen)
ett podie handlar om bordet
ett podie handlar om anslagstavlan
när du ringer och får höra om skulpturerna så länkas dom.
du kan föreställa sig deras plats via bilden och podierna är deras platshållare.
Ringa upp skulpturerna, se vad dom säger. Be om visitkort

 

Platshållare (II) överhuvudtaget en fullkomlig parantes
(Andra hållet hållaren
Håller för tvättsvampen som perforeras, ursprung okänt
Är för grön, försvinner
Det dom säger på radio, förstår inte
A chaque minute
A la mort
Tout a fait
En fransk scotch brite
En skotsk scotch sprite, förlåt
nous avons droit
En mintgrön scotch brite på pinne befinner sig i sitt esse, i sitt rena skära avancemang. Det verkar som om jag måste läsa ett manifest.
pleine de metamorphos
Mot grön bakgrund, försvinner)
Felsök
Ett andetag förgör impulsen, lutar mig framåt för att fånga den, förgänglig, den, ryms, i, andningen.
Den rymmer den ryms har ni, också nya skor
Rymmer den
Ett andetag rymmer impulsiva handlingar.
OK,
här är en text om en grön matta utan sammansatta ord
ordet är själva mattan, mattan agerar bindestreck, om ett bindestreck är ett ord.
Om inte så är mattan ett bindestreck
ok
matta nummer ett var grå, den här är grön.
Den är en matta utan sammansatta ord, det går
går på mattans sammansättning
sammansättningen ska manifesteras och prata
ska vara rumslig och jäckande
ska stå på sig stå för sig själv
komma in i pressen
stå emot anslag vara självständig och begrundande
del av en helhet och en helhet i sig själv med delar
ska vara nyfiken
lagom färdig
lagom kaxig
lagom snygg
lagom ful
inte lagom
sorgsen men glad
kul men torr
bra och dålig
framför allt bejakande
ett verk på tungspetsen i fingertoppen, på håret
i närheten av att finnas till
på väg att teleporteras, ringas upp
bli till

 

2014